Flykt
Människor flyr från många olika saker.
Det flys från personer, händelser, länder, omgivningar, beteenden. Allt som oftast försöker folk fly från verkligheten. Ett sätt att slippa ta in allt det man inte riktigt orkar med.
Vissa flyr med droger, vissa genom att aldrig stanna på ett arbete mer än en månad, vissa genom alkohol, vissa genom sexmissbruk, vissa genom att flytta ifrån de man börjat bry sig om.
Inom psykiatrin pratar man om försvarsmekanism(er), det kallas för förträngning, eller bortträngning om du så vill, förnekande, man kan även använda projektion osv. Freud, han kan många olika försvarsmekanismer.
Gemensamt är att allt syftar till att vi ska fly från något vi inte riktigt orkar hantera. Fly från en verklighet som tränger sig på mer än vad som är önskvärt.
Just för tillfället har jag överdrivet mycket plugg, det mesta beror på att jag disponerat tiden fel. Då jag inser detta, men inte orkar ta tag i mig själv, så gissar jag att det är paralysiation som tränger in (finns inte orden så hittar man på dem själv). Paralysiation är min kropps försvarsmekanism. Min kropps sätt att säga "stopp, du har inte gjort det du tagit på dig". Detta slutar allt som oftast med att jag inte gör någonting. Ofta med en släng av ångest. Precis så har dagen idag varit, jag har tänkt hur mycket jag ska plugga, försökt tagga till. Min kropp har sagt ifrån, den har lite feber och svettas/fryser om vartannat och ont i halsen har jag. Detta försökte jag bota med träning för att jag ska bli riktigt sjuk eller bli riktigt frisk, ibland funkar min kropp så. Hittills har det inte funkat något vidare, jag mår precis som innan. Men jag fick en trevlig stund på gymmet.
Sen när jag kom hem var det ju en miljon andra saker som också behövdes göras. Så när jag skrev förra blogginlägget började jag äntligen plugga. Tiden har (knappt) räckt till akutsjukvården och det har definitivt inte blivit någon juridik.
Kanske borde jag ta och sträva mot paralysiationen och istället ta tag i mig själv. Egentligen är det inte bara kanske, utan jag borde verkligen göra det. Men då tränger min förträngning in och så förnekar jag lite till. Och blir ännu lite mer paralyserad.
Det flys från personer, händelser, länder, omgivningar, beteenden. Allt som oftast försöker folk fly från verkligheten. Ett sätt att slippa ta in allt det man inte riktigt orkar med.
Vissa flyr med droger, vissa genom att aldrig stanna på ett arbete mer än en månad, vissa genom alkohol, vissa genom sexmissbruk, vissa genom att flytta ifrån de man börjat bry sig om.
Inom psykiatrin pratar man om försvarsmekanism(er), det kallas för förträngning, eller bortträngning om du så vill, förnekande, man kan även använda projektion osv. Freud, han kan många olika försvarsmekanismer.
Gemensamt är att allt syftar till att vi ska fly från något vi inte riktigt orkar hantera. Fly från en verklighet som tränger sig på mer än vad som är önskvärt.
Just för tillfället har jag överdrivet mycket plugg, det mesta beror på att jag disponerat tiden fel. Då jag inser detta, men inte orkar ta tag i mig själv, så gissar jag att det är paralysiation som tränger in (finns inte orden så hittar man på dem själv). Paralysiation är min kropps försvarsmekanism. Min kropps sätt att säga "stopp, du har inte gjort det du tagit på dig". Detta slutar allt som oftast med att jag inte gör någonting. Ofta med en släng av ångest. Precis så har dagen idag varit, jag har tänkt hur mycket jag ska plugga, försökt tagga till. Min kropp har sagt ifrån, den har lite feber och svettas/fryser om vartannat och ont i halsen har jag. Detta försökte jag bota med träning för att jag ska bli riktigt sjuk eller bli riktigt frisk, ibland funkar min kropp så. Hittills har det inte funkat något vidare, jag mår precis som innan. Men jag fick en trevlig stund på gymmet.
Sen när jag kom hem var det ju en miljon andra saker som också behövdes göras. Så när jag skrev förra blogginlägget började jag äntligen plugga. Tiden har (knappt) räckt till akutsjukvården och det har definitivt inte blivit någon juridik.
Kanske borde jag ta och sträva mot paralysiationen och istället ta tag i mig själv. Egentligen är det inte bara kanske, utan jag borde verkligen göra det. Men då tränger min förträngning in och så förnekar jag lite till. Och blir ännu lite mer paralyserad.
Kommentarer
Trackback
