Fredag 25 september 2009
Ikväll ska vi till Adam. Ska käka, spela spel och festa. Jag tror kvällen kommer bli trevlig. Jag hoppas åtminstone det. Synd att inte Nicke ska med bara.
Jag, Ida och Maggi har gått på stan idag. Köpte världens tråkigaste grejer. Det vill säga en verktygslåda samt patron till skrivaren. På tok för mkt vuxenpoäng.
Det har varit begravning idag, på hemmaplan. Av ytterligare en person cancern har tagit bort från jorden.
Och jag hatar den dumma dumma cancern, och jag önskar nog mer än allt annat att det kunde vara lite fler bröllop och färre begravningar, åtminstone i våran släkt. Känns hemsk att sitta över 100 mil bort, och bara veta vilket sorgearbete som pågår. Jag själv är inte så hårt drabbad. Vi har träffats några gånger per år, och är egentligen bara ingifta släktingar. Så det är klart jag tycker det är tragiskt. Och hemskt. Men jag lider inte sådär att jag är helt förstörd och ligger hemma hela dagarna. Somliga däremot, har förlorat först sin fru, och sedan sitt barn. Först min älskade älskade moster. Vilket jag fortfarande sörjer. Och det var hans fru. Fatta hans sorg då. Nu är det hans barn. Det måste vara det absolut värsta som kan drabba en människa. Att ens barn tas ifrån en.
Begravningen hade bestått av fin musik men varit väldigt sorglig. Mina tankar har varit i Göteborg mycket idag.
Det var på julafton hjärntumören konstaterades. Inte ens 9 månader efter var allting kört. Tack och hej. Nu orkar inte kroppen mer. JÄVLA FUCKING cancerceller. Jag HATAR er! Bara så ni vet.
Jag, Ida och Maggi har gått på stan idag. Köpte världens tråkigaste grejer. Det vill säga en verktygslåda samt patron till skrivaren. På tok för mkt vuxenpoäng.
Det har varit begravning idag, på hemmaplan. Av ytterligare en person cancern har tagit bort från jorden.
Och jag hatar den dumma dumma cancern, och jag önskar nog mer än allt annat att det kunde vara lite fler bröllop och färre begravningar, åtminstone i våran släkt. Känns hemsk att sitta över 100 mil bort, och bara veta vilket sorgearbete som pågår. Jag själv är inte så hårt drabbad. Vi har träffats några gånger per år, och är egentligen bara ingifta släktingar. Så det är klart jag tycker det är tragiskt. Och hemskt. Men jag lider inte sådär att jag är helt förstörd och ligger hemma hela dagarna. Somliga däremot, har förlorat först sin fru, och sedan sitt barn. Först min älskade älskade moster. Vilket jag fortfarande sörjer. Och det var hans fru. Fatta hans sorg då. Nu är det hans barn. Det måste vara det absolut värsta som kan drabba en människa. Att ens barn tas ifrån en.
Begravningen hade bestått av fin musik men varit väldigt sorglig. Mina tankar har varit i Göteborg mycket idag.
Det var på julafton hjärntumören konstaterades. Inte ens 9 månader efter var allting kört. Tack och hej. Nu orkar inte kroppen mer. JÄVLA FUCKING cancerceller. Jag HATAR er! Bara så ni vet.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Jag tror alla håller med dig vännen. Hur gammal? :S Det är så jävla tragiskt och sorgligt och orättvist! <3
Trackback
