Flodhästens

Klantig? Jag? Aldrig någonsin. Det är inte så att jag på något sätt brukar förknippas med klantigheten själv. Eller ok då, lite så är det.
Men idag slog jag/vi nog alla rekord. Jag och Ida krokade i våra cyklar i varandra, och sedan så ligger vi på marken och skrapar med. Ont som fan gjorde det, och vi kraschlandade precis intill en hög trotoarkant i en nerförsbacke, så hade ganska bra med fart också.
Så hädanefter ska jag använda hjälm, känns ju löjligt att ha en men ändå inte använda den bara för att det är fult.
Vi hade tur, räcker och blir över med en röd höft, röd armbåge och blåmärken lite här och var längs med vänstersidan.
Ni som känner mig väl vet att jag inte får blåmärken. I regel inte. Här har vi dock KKS (kommunikation och självskydd + ngt mer k står det för som jag inte kommer ihåg nu.) Det leder till blåmäken här och var då man måste öva inför det verkliga livet. Och då har jag nästan minst blåmärken i klassen. De som har lätt för att få det ser helt blåtiriga ut över hela kroppen. Till saken hör att jag har blåmärken efter vurpan också. Så nu har jag en himlans massa blåmärken. Inte så fint kan tyckas.
Dessutom har jag en stukad handled efter någonting i onsdags eller sådär.
Halta Lotta kan ni kalla mig ;)