Welcome home, bigbro!
Jonas har äntligen kommit hem.
Enligt honom har han varit borta 3 månader och 8 dar.
Det har känts som en evighet.
Nu är det liv i huset igen, Mats är också här, och jag får min lunch (blodpudding) serverad, bättre kan det inte bli.
Men sedan återstår ett krux. Niclas ska var borta i 85 dar. Det vill säga en sisådär 2 månader och 26 dar. Så om Jonas tid borta har känts som en evighet, hur kommer inte då Nickes USAvistelse kännas? Don´t want to think about it!
Jonas har jag ju ändå hälsat på.
Det är en konstig känsla att Niclas åker snart, om mindre än en månad. Rättare sagt om 23 dagar. Jag får en klump i magen av att tänka på det, så det gör jag inte. Åtminstone inte förrän 12 juni, då kan jag börja bäva.
Jag är ledig idag, mestadels för att jag skulle hämta Jonas men också för att jag jobbat mycket. Så kände att det skulle vara skönt, annars hade jag jobbat 11 dar på raken och inte varit ledig förrän på fredag.
Det konstiga är att när jag väl är ledig, då är jag uttråkad. Eller inte uttråkad, men tiden går långsamt, och mest längtar jag tills den goda familjemiddagen och att N kommer hit.
Imorgon ska jag jobba på dagis, med de minsta barnen. Dedär barnen som grinar mest hela tiden och är minimalt självständiga. Men dom är mysiga iaf. Huvudsaken det! :)
Enligt honom har han varit borta 3 månader och 8 dar.
Det har känts som en evighet.
Nu är det liv i huset igen, Mats är också här, och jag får min lunch (blodpudding) serverad, bättre kan det inte bli.
Men sedan återstår ett krux. Niclas ska var borta i 85 dar. Det vill säga en sisådär 2 månader och 26 dar. Så om Jonas tid borta har känts som en evighet, hur kommer inte då Nickes USAvistelse kännas? Don´t want to think about it!
Jonas har jag ju ändå hälsat på.
Det är en konstig känsla att Niclas åker snart, om mindre än en månad. Rättare sagt om 23 dagar. Jag får en klump i magen av att tänka på det, så det gör jag inte. Åtminstone inte förrän 12 juni, då kan jag börja bäva.
Jag är ledig idag, mestadels för att jag skulle hämta Jonas men också för att jag jobbat mycket. Så kände att det skulle vara skönt, annars hade jag jobbat 11 dar på raken och inte varit ledig förrän på fredag.
Det konstiga är att när jag väl är ledig, då är jag uttråkad. Eller inte uttråkad, men tiden går långsamt, och mest längtar jag tills den goda familjemiddagen och att N kommer hit.
Imorgon ska jag jobba på dagis, med de minsta barnen. Dedär barnen som grinar mest hela tiden och är minimalt självständiga. Men dom är mysiga iaf. Huvudsaken det! :)
Kommentarer
Trackback
