Flodhästens

Jag har varit barnvakt åt Lukas 3 år. Fantastiskt mysigt, underbart och härligt. Men frenetiskt varmt!
Jobbade på dagis igår, därav två illröda axlar, där känner man inte hur färgen tar på samma sätt.
När jag väl kommit hem i värmen gick jag upp till Ingemar som hade hämtat Lukas. Åkte rutchkana, han kastade bort tennisbollarna som jag kastade till honom, dom åt lite mat, Ingemar hade även tvillingarna hos sig.
Sen gick vi hem till mig, tittade på Karlsson på taket och åt popcorn för att komma på att en kvällsmacka är nog nödvändig. Lukas fick en kvällsmacka sen blev han trött, jag prata med N sen gick vi upp och nattade honom..
Haha inser att det nog inte är riktigt nödvändigt att skriva allt, så vi hoppar fram till dagen idag då vi ätit gröt, macka och sen varit ute och lekt i sandllådan. Nu är han på styrsö och jag ska snart jobba.

Satan vad varmt det är, har legat ute 40 min, mer palla jag inte + att det som sagt är jobbdags!
Blev svettigt som asattans iaf. Segt att vara så himla blek.

Maj har bara flugit fram, det är den 30:onde idag redan. Det innebär 14 dagar till N åker. Hur klarar man lättast av 3 månader utan sig bästa vän, älskare och den mest fantastiska människan i hela världen? I september gissar jag att jag fått svaret. Nu vet jag inte så mycket, mer än att jag verkligen ska försöka se det positivt, som en lärdom, som ett styrketest. Sen blir det Umeå!

Matdax nu gott folk.
Och som de flesta andra bloggare förstår jag inte dethär med läsarantal jämfört med kommentarer, det stämmer inte riktigt. Men det är ju iaf folk som läser.  Och min egna teori till varför folk inte kommenterar är för att jag skriver så oerhört mycket ointressant.
Kanske skulle slänga in något rasistiskt eller svenskfientligt, det är ju ämnen som folk brukar reagera mot.
Eller kanske något om valet, där är ju ganska många engagerade också.
Eller så fortsätter jag bara skriva knaskonstiga grejer.