Flodhästens

Jag är nästan lika exalterad som jag var för snart ett år sedan.
Idag ska jag på första studenten sedan min egen.
Jag minns lyckan. De härliga stunderna. Den långa väntan innan man äntligen fick springa upp på lastbilfsflaket. Oron över att inte hitta sin skylt, sin familj och sin släkt. Alla människor som kom för att fira just mig. Mottagningen för femtio pers på våran gräsmatta. Den strålande solen. De onda fötterna. Den trånga studentfesten. Betygsutdelningen.
Jag tror det är svårt att förstå vad ens student innebär innan man genomfört den.
Idag är det Emelies stora dag. Min underbara griseknoen. Har bara inte hittat någon gris att hänga runt hennes hals.
Imon är det Lollos stora dag. Min söta lilla ekorre. Inte heller här har jag hittat någon ekorre till halsen.
Jag längtar för deras skull. Samtidigt delar jag deras, eller framförallt Emelies oro över vad som kommer hända till hösten.
Men jag vet också att det alltid löser sig.
Och idag är det deras stora dag, och jag får vara med och fira den :D