Kroatien
Och jag vill inte riktigt hem. Pa tisdag morgon paborjas resan hemat, hemkomst beraknad till lor 8/8, jag vill inte. Jag vill vara kvar kanske ett par veckor till eller sadar, ska vagen om Kalles och handla prit och sova pa ngn camping i rostock pavag hem, fira pappas fodelsedag..
Men om en vecka ar jag tillbaks i jobbet, i verkligheten, men tills dess gar jag ut i den 30-gradiga varmen och satter mig pa en rastaurang med ett glas rott och en god middag. :)
Time to let it go
Jag har ett block där jag ständigt skriver packningslistor, den börjar med packningslista till kroatien när jag var där förra gången, d.v.s. 2004 om jag inte minns fel. Därefter kommer sthlm, sälen och en himlans massa andra ställen. Många många skidställen, några solsemestrar och t.o.m kortare weekendresor finns samlade på ett och samma ställe.
Det är lite som att gå tillbaka och titta på foton, små små semestrar som man glömt bort får man uppleva igen. "Just det, jag tog med det för att vi skulle åka dit och uppleva det". Det är påminnelser om saker jag glömt packa ner och saker som jag inte skulle glömma nästa gång.
Det finns samlat flera flera månader av skidåkning, två bara från denna vintern. Och vintern som kommer lär det väl inte bli mer än på sin höjd två veckors skidåkning. Om jag har tur. och då i sälen, det är inte riktigt samma sak, även om det är riktigt mysigt där med.
Idag fylls jag av en bävan när jag fyller i vad jag ska ta med mig det kommande tre veckorna. För när jag kommer hem igen, då är det bara lite drygt två veckor jag har kvar på mig att packa ihop hela mitt liv, alla mina saker, allting som jag samlat på mig under 20 år. Dags att sortera bort, prioritera och hoppas på att få med sig allt till nästa anhalt i livet, det nya spännande som ska bära med sig en massa nytt. Så sammanlagt har jag 20 dagar till jag ska bo i mitt lilla rum här hemma, innan jag flyttar upp till vinterlandskapet.
Så denna gången blir det inte bara en framåtblick inför en semester, utan nästa gång jag skriver i min packningsbok lär det vara för att packa ihop alla mina tillhörigheter.
Och jag vet inte vad jag ville berätta med detta.
Nighttime
Natten är här, som så många gånger förr är jag för trött för att pallra mig uppför med datorn.
Efter en ytterst hektisk dag nästintill däckade jag i soffan, och här är jag än. Soffan började med god middag tillsammans med m & p, därefter har jag rört mig så långt som att hämta datorn och färga mammas bena. Kanske dags att rycka upp sig nu.
Kronprinsessans födelsedagsfirande har stått på i bakgrunden, att vi betalar så himla mycket med våra skattepengar. Betalar artister, scener, livvakter, bröllopet, appanage, resor, chartrade plan osv. Ibland borde man kunna prioritera skatten lite bättre. Istället för att vi ska gå på minbemanning på jobbet borde vi vikarier kunna få lite mer tider. Nu får jag iofs så det både räcker och blir över men att det ständigt ska vara besparingar. Att vi inte längre får baka med pensionärerna om inte dom kan vara med och utan att prata med enhetschefen, för att det kostar pengar.
Håll brölloppet i en dag istället, och satsa mer skattepengar på vården. Reklamen för Sverige är bra, men inte värt konstnaden.
Dra ner på apanaget och låt kungabarnen jobba, de har trots allt utbildat sig i flera år. Och kan slå vad om att det levde betydligt rikare liv än vad många andra studenter gjort.
Men men, att se Daniel och Victoria såg i alla fall mysigt ut. Härligt att en vanlig man kan få en kronprinsessa. Härligt med kärlek, så länge den är lycklig :)
Jag är fruktansvärt trött, men för lat för att gå ifrån soffan, och längtar mycket efter min promenad med Emelie imon, och har för stort behov av att prata med henne för att kunna somna. Men ingen ork att ringa henne, eller ingen lust att störa.
Bilder från helgen:
The whole way home
På lördag åker jag till Kroatien, jag är laddad för sol, värme och en himlans massa lata dagar på stranden tillsammans med mor o far. Innan dess är det bara fyra dagar av jobb kvar, fyra dagar går fort.
Det är skrämmande att flytta så långt bort. Skrämmande att bli sambo. Skrämmande att ha familjen och vännerna drygt 100 mil ifrån en. Skrämmande med egen lägenhet. Skrämmande med kass ekonomi.
Samtidigt känns det så rätt. Så det är dags att lägga ner katastrof- och "om"tankarna och istället fokusera på hur bra det kommer bli.
Jag behöver en plats där tiden gjort en hållplats
för oss och allt som hänt
Midnattspromenad
Sunshine the whole way home
Tänk att bo där det ofta är tropisk värme på dethär sättet. Sätta på sig strandtunikan som jag själv sytt varje dag och bara slappa på en härlig strand.
Nicke köpte strandtennis idag också, vi letade efter det under hela förmiddagen på Schell, Coop, Ica osv men inget hade det. Men när han kört hem mig som skulle jobba hittade han det på Ica Maxi. Snacka om lycka, nu ska jag få finfin färg genom att spela strandtennis.
Men först en dusch för att skölja bort allt äckligt saltvatten innan vi kryper till sängs.
Igår blev jag lägenhetsinnehavare. Det är stort, läskigt och ger vuxenpoäng, scary! Men mysigt att bli sambo!
men början på ett nytt
