Flodhästens

Ända sedan jag landade i fredags kväll efter en dramatisk flygresa med förseningar och en hjärtattack har tiden bara flugit iväg. Och den gör så än. Det är underbart att träffa alla. Det är underbart att vara hemma. Supergod mat. Något plugg har det inte blivit men detta ska förbättras så småningom.
Igår var jag iväg och bakade julgodis och därefter direkt till hockeymatch. På vägen hem började snön vräka ner och det gör den fortfarande. Har jag tur kanske jag får en vit jul iaf, trots att jag inte är i Norrland.
Om lite mindre än en timme kommer Emelie. Sedan är det kungsbacka för en lunch/fika med Bella. Därefter träffa pappa och titta på längdskidor. Köpte ett paket i lördags med fel skor. Så ska iaf se om vi hittar skor/paket någon annan stans. Efter det ska vi kanske hälsa på farmor om inte klockan blir för mkt. Och sedan ska jag träffa Lollo. Därefter återigen dags för sängen.
Kanske inte är så konstigt att tiden flyter på trots allt. Och förkyld är jag också.

Nu äre dags för påklädning och frulle så dagens planer kan sättas i verket någon gång.

Om exakt 7 dagar, 168 timmar, 10080 minuter eller 604 800 sekunder sitter jag på Umeås flygplats påväg till Göteborg, hemlängtan börjar göra sig påmind.

Ju närmre tiden för hemresa det kommer, desto mer längtar jag.
Jag längtar efter min familj. Och mina vänner. Jag längtar efter hockeyn. Och allt detdär som bara är hemma. Jag längtar efter självklarheten. Efter en underbar omgivning. Efter skidåkning, vilket iofs inte är hemma, men ett stående inslag i julfirandet. Jag längtar efter mina kusinbarn. Efter mina kusiner. Efter traditionerna.
Längtan blir så mycket större för varje timme som går nu. Ändå är den inte övermäktig.
Jag tror det blir bra dethär. Skönt att iaf längta efter hemmet. Trots att hem numera ska vara här.

Min hemstad kommer nog alltid vara Lindome, det kommer nog alltid vara det jag kallar hem. Det är där jag vuxit upp. Där jag tillbringat mina första 20 år i mitt liv. Göteborg är staden jag älskar, staden jag trivs i. Umeå är här jag bor, det är här jag pluggar, här mitt liv är nu och de kommande 1.5 året. Jag trivs här.
Det är en mysig stad. Mysig älv. Härliga vänner. Snö. Kallt. (Eller nåja, idag är det). Studier. Rolig utbildning. Studielivet är fantastisk. Ruggigt fantastiskt. Med andra ord trivs jag. Som fisken i vatnnet som man brukar säga.
Trots det kan jag inte låta bli att längta hem idag, längta efter mitt söta lilla Lindome, min söta lilla familj, min älskade bror, mor och far. Älskade vänner. Mitt älskade lag. Mitt hus. Min "gård". Min släkt. Allt det som alltid varit mitt. Och som alltid kommer vara en del av mig, även om det inte alltid är precis där jag är för stunden.

The time is now.

My och Lönner är påväg hit för fika. Det är dags att äta upp kanelbullarna som bakades på kanelbullens dag och dricka lite kaffe. Har fått diska Nickes omgång disk nu. Av någon anledning samlar han alltid på sig ett berg. Och jag vill inte ha något berg här när jag får kompisar hit. Så då var jag återigen tvungen att diska det. Men men, så kan det gå.

Dagens outfit är en härlig mix.
 Nickes tröja, mitt linne, leggings och så tofflor. Härlig mysklädsel för att plugga och socialisera på hemmaplan.

Har skrivit en bra bit på mitt FFP nu. Snart klar, så skön känsla. Vet dock inte hur bra det blir, men eftersom man bara kan få G eller U så räknar jag med G. Det borde ju ändå ses som en bra utgångspunkt får vi hoppas.
Till pluggandet dracks det glögg, och så åts det pepparkakor vilket gör det hela lite roligare. Julmusik är min bästa vän såhär i decembertider. Gör en alltid på glatt humör och trevligt är det.

Lördag. Smaka på det ordet. Ljuvligt ord. Särskilt när det var utgång igår men upplevelsen ändå är att jag idag mår riktigt bra.
Utgång och utgång förresten. Mer förfest. Vid halv 1 drog vi till Corona, men då var Emelie "för full" enligt vakterna för att komma in. Vad de grundade det på undrar jag mycket.
Sedan kom en piketbuss med 4 poliser som skulle kolla läget på universitetet. Eftersom jag i princip var nykter tog jag tillfället i akt och pratade med en av dem ett bra tag. Emelie pratade med hans kollega för att få reda på om hon var för full. Enligt farbror polis var hon inte det. Men de ville inte klanka ner på vakterna, förståeligt.
Han jag pratade med var sjukt trevlig.
Så numera vet jag att det finns chanser till sommarjobb och extrajobb på LKC vilket jag tycker känns lovande. Han tyckte också att våran söta lilla norrländska stad är ett bra ställe och att jag gjorde rätt som sökte Umeå på min första fältstudievecka. Det var ruskigt roligt att prata med honom som sa en massa saker jag har lagt på minnet.
Fick också reda på att isvaken "inte skulle vara något att oroa sig för, ha bara rätt inställning och kom ihåg att andas". HAHAHAHA säger jag, jag vet att jag kommer dö, men det är ju inte förrän i januari så ingen anledning till oro än.
Ps. Emelie som var för full är inte vanliga grisEmelie utan Annas kompis :)

Nu ska jag ta och skriva min fysiska aktivitets mojs. Som en träningsdagbok med massa olika infallsvinklar. Ordbajsa lite och hoppas det blir något bra. Tränat har jag ju gjort, men inte fört någon "riktig" träningsdagbok med vad alla övningar heter. Lite slarvigt, men allting kan inte hinnas med. Så får ta ur mitt minne och skriva ner.

I torsdags hade vi vattengympa med utbildningen. Det var onekligen en intressant syn.


Dagens glädje