Flodhästens

Igår var en helt perfekt dag. Vaknade med älsklingen, upp till tåget, hem, plocka iordning, sätta upp kort, datorn.. Sen kom det riktiga bra.
Jag träffade Anna och vi åkte in till stan. Inne i stan ringde vi Sandra och därefter mötte vi upp henne.
Till saken hör att jag, Anna och Sandra var en helt oslagbar trio i de unga tonåren. Inga hinder var för stora för mongobarnen.
Vi provade nya saker och vi umgicks mycket. Vi körde runt på våra moppar och var störtcoola.
Vi körde till McDonald´s kl 12 på natten och köpte glass, vi tog kort, vi gick på fester.
Vi levde livet.
Numera träffas vi inte särskilt ofta. Särskilt inte Sandra och jag. Men när vi väl träffas känns det nästan som att ingen tid har förflutit. De är samma människor, samma personer och minnena vi har är till stor del oslagbara.
Igår köpte vi mjukisoveraller för 100 kr på Intersport, vi provade dem t.o.m i samma omklädningsrum.
Då slog det mig att jag och Sandra en gång klev ner i ett par byxor på Lindex, var och en i varje byxben. Vi hade ett hysteriskt roligt kort på detta, tyvärr vet jag inte vart det är numera.
 Jag vågar påstå att vi mongobarn var bäst!


Mitt dåliga humör har nu fått en förklaring. Den stavas PMS och lite understimulans. Jag är inte van vid humörsvängningar i samband med mensen, det har nog stor del i att jag inte kom på detta. Det var efter diverse utbrott på mor min för att sedan glatt säga att hon var världens bästa för att sedan återvända till att jag var chokladsugen som hon frågade om jag skulle ha mens. Och jo visst, jag råkar ju ha det. Tyvärr! Så jag ber om ursäkt för mitt bistra inlägg nedan.
Nu har jag fått träna av mig, och pratat med mamma, tittar på kroatien med pappa och beställt choklad av Nicke när han kommer. Så livet är lite ljusare nu.