Flodhästens

Dagisjobb innebär att torka massa tårar och snor. Och att sätta på ett plåster eller blåsa lite. Då blir allt bra.
Så när jag kommer hem, kommer jag på att det är valborg, jag kommer på vad valborg förra året innebar, då tränger mina tårar på. De tränger på, men de kommer inte ut, jag har blivit starkare, det känns lite mer avlägset nu, tårarna kan hållas inne. Här hade det inte funnits någon fröken som torkar bort dom. Eller sätter plåster på för den delen heller. Det finns inte ens någon som säger åt mig att jag är dum i huvudet som tänker så långt tillbaks.

Fuck, it hurts and it´s meaningless...