Blogs
Att följa en blogg med en 1,5-åring som man inte vet kommer överleva sin svåra cancer får nog många till att tänka efter. Vi ska inte ta livet för givet, det finns så många oskyldiga små barn såväl som vuxna som drabbas utan att kunna bli friska.
Tänk att se sin älskade tyna bort för att så småningom få besked om att cancern vunnit. Tänk att se sitt barn.
Och det värsta av allt måste nog vara när barnet inte ens får vård hemma. Vi har under det senaste året haft två i släkten som varit svårt sjuka. Båda har fått precis den vården de behövt (så vitt jag vet iaf) och på de ställena där möjligheten till detta varit störst och i slutskedet när ingenting mer fanns att göra, där de själva viljat. Ett barn som inte ens fyllt två borde om någon ha möjlighet att få vård hemma, för att i största möjliga mån göra det så enkelt för föräldrarna som möjligt att fylla upp barnets sista tid av lycka.
Nää, arg blir jag, riktigt arg ! ! !
Nu ska jag cykla till jobbet, till hemtjänsten, där vi minsann far runt och tar hand om folk, fast klart, de är ju över 18 och berättigade hemsjukvård.
